Det här uttrycket är så otroligt bra och stämmer in så fint på hur det känns att bli sviken. Sviken i största allmänhet alltså. Av vänner, lärare, föräldrar, syskon eller vilken person som helst som betyder något för en personligen. Om man utelämnar sig till en person och räknar med den, om man öppnar sig och litar på någon och den sedan vänder ryggen till en, avspisar en eller kör över en. Det är som att strö salt i såren. Det svider och gör ont. Bränner och pulserar. Smärtan när någon nära svikit en är en av de jobbigaste känslor man kan uppleva. Sorg och svek. När någon sedan fortsätter strö i flingor med havssalt i de djupa såren så blir känslan ännu värre. Det värsta är ändå personer som medvetet fortsätter i samma spår och vill fortsätta såra.

Sedan finns det de personer som alltid finns där för en, som aldrig skulle drömma om att såra eller skada. Personer som är guld värda och som man aldrig vill släppa, de som man vet finns där oavsett hur lång tid det tar mellan samtalen. De är vackra, sällsynta människor som helt enkelt bara finns. De kan vara olika beroende på vem som har dem, men för den som har en sådan vän eller relation till en annan människa, den kan skatta sig lycklig. Det är något av det renaste och vackraste som finns<3. Alla ni där ute som känner er träffade, känn er hedrade. Ni är värdefulla<3