Japp, det är faktiskt sant folket! Det låter väldigt barbariskt när man uttrycker det sådär, men det är det inte. Det är faktiskt riktigt logiskt. Jag kan ta ett exempel från idag:

Jag skulle hämta Aron i hagen. Tog ut honom och gjorde allting som vanligt men han var ändå spänd och nervös. Han kollade på ALLT när jag skulle leda in honom. Jag ville inte bara ta in honom i stallet när han var nervös och spänd för jag vill att han ska tycka det är trevligt att bli ledd och inte associera det med obehag eller stress. Så jag tog honom och gick in på banan som var nyskottad och jääääättespännande! Jag ledde honom precis som vanligt och han slappnade gradvis av. Han höll sig på sin plats hela tiden (har ju tränat jättemycket på det!) men jag märkte att han helst skulle velat klättra upp i mitt knä och söka tröst. Vi gjorde lite halter och han fick rygga nån gång när han inkräktade på mitt område eller kom för långt fram. Så fort jag kom ut från banan så blev han mer spänd igen. Nu var ju banan det lugna området och allt annat var väldigt skrämmande. Så jag stannade vid tunnan som jag kastade mig upp ifrån häromdan. Jag skulle ju rida honom och tänkte hoppa upp från tunnan så jag vill ju inte att han ska bli rädd för den. Jag hoppade rätt och slätt upp på tunnan och satte mig. Han skyggade men jag satt kvar, var lugn och andades lugnt. Jag bad han komma fram till mig och han kom fram. Fick klappar och beröm. Sen började jag sparka på tunnan och han ryggade undan lite igen. Fortfarande var jag lika lugn och andades lugnt och djupt. Han kom fram till mig och fick beröm. Jag reser mig på knä och börjar hoppa på tunnan och han reagerar inte ens. Han VISSTE att eftersom jag var lugn och säker så var det ingen fara. När jag sedan hoppade ner från tunnan så var han helt kolugn när vi skulle gå in igen. Ingenting var farligt! Han visste helt enkelt att även om det verkar skrämmande så är det inte det, för jag blir ju inte rädd för det. Så om inte jag hetsar upp mig, varför ska då han göra det? Och eftersom tunnan var ett mycket skrämmande inslag så förstod han att även andra mindre skrämmande inslag inte är nå farligt eftersom att jag inte tyckte att tunnan var farlig. När jag sedan sadlat och skulle rida så funderade han inte ens det minsta på tunnan.

Aron och jag första gången han klev in i vårt stall<3

Det här är ingenting jag rekommenderar till någon egentligen. Det är verkligen viktigt att ha koll på läget och veta vad man håller på med. Man kan inte bara börja skrämma upp sina hästar hur som helst utan någon eftertanke innan. Man måste veta på ett ungefär hur hästen ska reagera. Man måste själv ha kontrollen. Och OM hästen skulle bli för överilad och göra något man inte kunnat räkna ut innan "övningen" så måste man vara förberedd på vad som ska göras då, hur man ska hantera det ändrade läget. Det är ingenting för oerfarna människor som vill testa nåt nytt för att lugna hästen. Det är inte heller något för den nervösa människan. Passar inte heller om inte hästen litar på dig och har övertaget. Passar helt enkelt inte om man inte har full koll på läget.