Nu ska ni inte missförstå mig angående målen med Lucky här, för jag har naturligtvis tänkt ha roligt med de andra hästarna med, även fast vi har klara mål uppsatta. Tycker vi inte att det är roligt så kommer vi träna på nåt annat än själva målen, men det är de som kommer att stå i fokus iaf. Det Lucky och jag har tillsammans är något helt annat. Om vi ska se till min ridning och att jag vill utvecklas så är han verkligen inte den häst jag ska ha. Faktiskt så var han till salu ända fram till april i år. Jag skulle bara ha Aron Vi hade bestämt köpare och allting. Men Lucky visade en pyyyytteliten miiiiiniiimal markering på longeringsprovet på veterinärbesiktningen och den var kvar efter två veckors skritt. Jag har ALDRIG blivit så glad över "hälta" någon gång i hela mitt liv! Efter det har jag insett att jag inte kan vara utan min älskling:´)<3. Det är han och jag. Det bara ÄR så. Vi är vi och vi ska vara tillsammans så länge vi båda lever. Jag trodde länge att det var omöjligt för en annan häst än min första ponny Pysen att ta över mitt hjärta så totalt, men det har jag insett att Lucky har gjort. Jag kan inte leva ordentligt utan honom (bevisligt bevisat!) och kan redan nu gråta över den dagen som han inte kommer att vara kvar på denna jord mer. Och ändå är det kanske 10 år dit...

Lancelot, jag älskar dig av hela mitt hjärta och det kommer jag att göra för all evighet<3